Hilma af Klint, Duvan nr 11
Hilma af Klint, Duvan nr 11.

Monoteismen avväpnas genom kunskap

Terror och förtryck i Guds namn

Människornas enfald har fått dem att gripa till vapen mot sina bröder i Guds namn. Det finns ingen större orätt än den som sker i det Högstas namn. I den Gudomliga kärleken finns inget tvång, inget förtryck, aldrig något som helst våld. Människorna kan riva ner och förgöra, döda och lemlästa men de kan aldrig skapa ett enda litet liv av egen kraft. Allt liv är givet av Gud i kärlek, och livskraften är en Gudomlig kraft som förmedlas i den Gudomliga kärlekens överflödande givande. (Texten från de Höga Mästarna)

Ovanstående citat är kommer från den avslutande delen av Texten från de Höga Mästarna som jag tog emot den 6:e september 2001 och det överfördes med mycket stor kraft och eftertryck. Fem dagar senare, den elfte september 2001, skakades världen av de fruktansvärda terror-attackerna mot World Trade Center och Pentagon som går under namnet elfte september i Sverige och ”nine eleven” internationellt. Nu blev de andliga lärarnas tal om att riva ner och förgöra, döda och lemlästa i Guds namn plötsligt förståeligt. Men det var ändå inte möjligt att förutse den upptrappning av religiöst motiverat våld och förtryck som skulle följa. Efter 11 september-attackerna startade USA och dess allierade ”kriget mot terrorn”. Därmed inleddes en utveckling som har skapat förödande konsekvenser i framförallt delar av den muslimska världen men också lett till fruktansvärda terrorattacker i väst under de år som gått sedan dess. 


Det påstås att religiösa terrorister inte har tolkat de heliga skrifterna på "rätt" sätt. När det gäller Tanak, Bibeln och Koranen är det dock lätt att se att de alla för fram samma påståenden om den partiske guden som har utvalt ett visst folk eller en viss religion över alla andra och uppmanat dem att utplåna alla andra kulter, döda alla som inte tillhör den egna gruppen, erövra det utlovade landet och fördriva eller döda dem som redan bor där. Dessutom härstammar tron inom alla de monoteistiska religionerna på de religiösa martyrernas belöning i form av evigt liv, det sista apokalyptiska världskriget, Messias ankomst och den stora domen samt den enda rätta religionens världsherravälde från samma profetior i Tanak och Bibeln.  

 

Problemet med religiöst motiverat våld är inte enbart knutet till de monoteistiska religionerna, men i dag är det utan tvekan dessa religioner som skapar mest konflikter, krig, terror och lidande i världen. Det grundläggande problemet med de monoteistiska religionerna är att Tanak, Bibeln och Koranen förs fram som Guds egna ord, medan dessa texter i verkligheten skapades av människor av rent politiska skäl.  

Kristendomen och islam för vidare traditionerna från mackabéerna och de första kristna i jahad/chrestiani.

• Det av Gud utvalda folket var mackabéerna i Tanak och för jahad var det de själva. Inom kristendomen blev det av Gud utvalda folket de kristna och inom islam är det utvalda folket muslimerna.


• Det heliga kriget var först mackabéernas kamp för det utlovade riket. I nästa steg blev det heliga kriget de fundamentalistiska judiska jahads kamp under 200 år för att bereda vägen för Messias och det eviga gudsriket där Mose lag skulle råda. För de romerska kristna blev det heliga kriget i nästa steg utbredningen av kristendomen, som den enda sanna religionen. För muslimerna är jihad, det heliga kriget, samma sak som kampen för utbredningen av den enda sanna religionen och den enda lagen, precis på samma sätt som det har varit för judar och kristna genom tiderna.


• Martyrskapet var en av grundstenarna i jahads filosofi, om man dog för att bereda vägen för Messias skulle man få evigt liv vid den yttersta domen. Irenaeus införde martyrskapet i den romerska kristendomen i jahads efterföljd, och lovade att de kristna skulle få evigt liv vid den yttersta domen. Inom islam lever tron på martyrskapet som en säker väg till evigt liv i paradiset vidare som ett arv från kristendomen.


• För jahad var de själva de enda rättfärdiga och alla andra människor var syndare som skulle brinna i den eviga elden i helvetet i evig tid. På samma sätt har kristendomen och islam genom tiderna delat in människor i rättfärdiga (de själva) och syndare (alla andra) som är dömda att brinna i helvetet.

Grunden för monoteismen är tron på att Tanak, Bibeln och Koranen innehåller Guds ord.

De monoteistiska religionernas makt vilar på tron att Tanak, Bibeln och Koranen innehåller Guds direkta ord som förmedlats genom heliga profeter.


Grunden för judendomen är tron på Moses och alla de andra profeterna i Tanak.


Grunden för kristendomen är tron på att Jesus uppfyllde alla profetior om Messias i Tanak.


Grunden för islam är tron på alla profeter i Bibelns båda testamenten och att Jesus var Messias.

Monoteismens grund raseras genom sanningen om vilka som skapade Tanak, Bibeln och Koranen.

Monoteismens grund, alltså tron på att de heliga böckerna innehåller Guds ord, raseras genom sanningen om vilka som skapade Tanak, Bibeln och Koranen.


Tanak exkl. profetböckerna skapades av de lärde i Alexandria.


Profetböckerna skapades av Simon Mackabeus.


Det ursprungliga evangeliet (Diatessaron) skapades av den romerske kejsaren Hadrianus


Kyrkofadern Irenaeus skapade aposteln Paulus, epistlarna, Apostlagärningarna och delade upp Hadrianus evangelium i fyra evangelier. Irenaeus införde en av jahads apokalypser i NT i form av Uppenbarelseboken och hamrade därmed också in tron på Harmagedon och Domens dag i kristendomen.


Koranen skapades av kristna och den innehåller predikningar från den kristna Bibeln och nestorianska stridsfrågor.

Sanningen om Tanak, Bibeln och Koranen innebär befrielse

Sanningen om Tanak, Bibeln och Koranen innebär befrielse. 


• Befrielse från tro på terror, heliga krig och martyrskap som motiveras genom de monoteistiska urkunderna.


• Befrielse från andligt förtryck som motiveras genom de monoteistiska urkunderna.


• Befrielse från kvinnoförtryck som motiveras genom de monoteistiska urkunderna.


• Befrielse från sexuellt förtryck och matlagar som motiveras genom de monoteistiska urkunderna.

Logiken som raserar grunden för judendomens, kristendomens och islams heliga krig

1. Abraham, Moses och de andra profeterna i Moseböckerna har aldrig funnits. Den första versionen av Tanak skapades i Alexandria runt år 160 fvt för att stödja mackabéernas kamp om makten i Jerusalem. 


2. Jeremia, Jesaja och de andra profeterna i profetböckerna i Tanak/GT har aldrig funnits. Deras böcker skapades i Jerusalem av Simon Mackabeus omkring år 140 fvt. Den gudomligt utsedde kung, Messias, som profetiorna talar om syftade på Simon Mackabeus själv.


3. Jesus har aldrig funnits. Hans evangelium skapade av den romerske kejsaren Hadrianus omkring år 120 för att pacificera de messianska krigarna i jahad/chrestiani.


4. Aposteln Paulus och de fyra evangelisterna har aldrig funnits. De skapades av Irenaeus på 180-talet vt.


5. Propagandan i Uppenbarelseboken om det sista stora kriget och Messias ankomst för att upprätta ett världsherravälde och döma onda och goda skapades av jahad/chrestiani efter det första judiska kriget. Irenaeus förde in den i den kristna Bibeln som en profetia av aposteln Johannes, som aldrig har funnits.


6. Enligt Koranen tror en rättrogen muslim på Toran (GT) och Evangeliet (NT) och allt som Gud har uppenbarat där för profeter som Abraham, Ismael, Isak, Jakob, Moses och Jesus (se t.ex. verserna 2.136-2.138, 4.163, 5.66, 33.4, 42.13).


7. Eftersom profeterna i GT och NT i Bibeln inte har funnits, och eftersom Muhammeds legitimitet som profet vilar på dessa profeter, innehåller varken Tanak, Bibeln eller Koranen Guds ord. Eftersom Gud aldrig har uppmanat till heliga krig genom profeter som Moses, Jesus eller Muhammed är det ett brott mot mänskligheten att lyda uppmaningarna till heliga krig och martyrskap i Tanak, Bibeln och Koranen

Kunskap ger frid

De monoteistiska religionerna är i grunden designade för att skapa avskiljande, krigslystnad och rädsla hos det nya mackabeiska rikets undersåtar. 


De monoteistiska religionerna har spridit krig, strid, lidande och förtryck under mer än 2000 år och fortsätter att göra det i stor utsträckning i vår tid.


Men kunskapen om vilka som skapade de heliga texterna, och varför de gjorde det, skänker befrielse från de destruktiva dogmerna, förståelse för historien och frid i sinnet.