FAS 4. HADRIANUS SKAPADE EVANGELIET OM JESUS SOM VARIT MESSIAS.

Bakgrunden till tillkomsten av budskapet om Jesus som hade varit Messias och uppfyllt alla de judiska profetiorna var de fundamentalistiska judiska religiösa grupper som alltsedan omkring år 100 fvt hade krigat för att bereda vägen för ett teokratiskt styre under en gudomlig prästkung, Messias, som de ansåg förutsades i de judiska profetiorna. 

Rom hade varit engagerat i omfattande krig med dessa upprorsmän både i det blodiga första judiska kriget mellan åren 66 till 73 vt och i det förödande andra judiska kriget som rasade mellan åren 115-117. Kriget pågick i olika provinser som Egypten, Cyrenaica och Cypern och det var också oro bland judarna i Mesopotamien. Detta krig orsakade romarna oerhörda förluster i människoliv och materiella värden.  

Ett tredje krig av denna omfattning hotade hela det romerska imperiets existens. Den romerske kejsaren Hadrianus, som regerade mellan åren 117 och 138, försökte i stället hitta en propagandistisk lösning på problemet.

Grundbulten i den judiska kampen var tron på det heliga kriget som skulle bereda vägen för Messias ankomst och låta alla martyrer återuppstå. Om man kunde sprida budskapet att Messias redan hade kommit och uppfyllt profetiorna till de judiska jahad, som romarna kallade chrestiani, skulle deras iver för det heliga kriget förhoppningsvis lägga sig.

Hadrianus gör om Tiberius Alexanders historia till Josephus historia

För att kunna skapa den nya propagandan till chrestiani bestämde sig kejsar Hadrianus för att använda sig av en judisk historia som hade hamnat i kejsarens ägo när den gamle romerske generalen Tiberius Alexander dog omkring år 80 vt.

Tiberius Alexander var en högt uppsatt jude och romersk riddare från Alexandria. Han var romersk ståthållare i Judaea mellan åren 46 och 48, prefekt i Alexandria 68-69 och den högste av de generaler som hjälpte Vespasianus och hans son Titus i det judiska kriget som pågick mellan åren 66 och 73.

När Titus lämnade Judaea efter Jerusalems fall år 70 följde Tiberius Alexander med honom till Rom där han på kejsarnas uppdrag skrev en historia om det judiska kriget som numera på engelska kallas Josephus War.

Efter historien om det judiska kriget satte Tiberius Alexander samman en historia om det judiska riket som på engelska kallas Josephus Antiquities. 

Tiberius Alexanders författarskap avslutades genom hans död omkring år 80. Vid Tiberius Alexanders död hamnade hans historia om det judiska kriget (War 1 till 7), Antiquities I-XX samt hans farbror Philos filosofiska böcker i den romerske kejsarens arkiv.

Vid sitt tillträde behövde kejsar Hadrianus lugna de upproriska judarna efter det förödande andra judiska kriget, som slutade år 117, och minska risken för ytterligare våldsutbrott från deras sida. Därför gjorde man i det kejserliga kansliet om Tiberius Alexander till Josephus, en general på den judiska sidan i kriget, som skulle ha gått över till romarna och därefter skrivit den judiska historien.

Anledningen till att romarna bytte identitet på Tiberius Alexander till Josephus, var att man ville använda ”Josephus” texter i propagandan till de krigiska judarna. Josephus fick nu föra fram budskapet att den romerske kejsaren Vespasianus hade varit den Messias som förutsades i de judiska profetiorna och som judarna stred för att bereda vägen för. Vespasianus skulle ha uppfyllt den s.k. ”stjärnprofetian” när han utsågs till romersk kejsare under tiden som han belägrade Jerusalem.

De upproriska jahad/chrestiani vägrade dock accepterade att kejsar Vespasianus skulle ha varit den Messias som Jesaja och andra profeter hade talat om och risken för nya judiska uppror och krig kvarstod.

Hadrianus skapar evangeliet om Jesus som hade varit Messias

I början av 120-talet var Hadrianus rädd att den förödande judiska upprorselden skulle blossa upp igen och hota imperiets fortbestånd. Han beslöt därför att göra ett nytt försök att lugna de upproriska judarna med propaganda.   Evangeliet om Jesus, som hade varit Messias och uppfyllt alla judiska profetior, skulle lugna de judiska extremister som gång på gång gjorde uppror för att bereda vägen för Messias.

Det ursprungliga evangeliet finns bevarat i den text som numera kallas Diatessaron.  Dubblerade avsnitt i evangelierna i Nya Testamentet, visar att de tre första evangelierna måste ha ett gemensamt ursprung. Att detta gemensamma ursprung finns i Diatessaron visas genom att olika händelser hade en mer logisk och sammanhållen beskrivning i denna text än i de nuvarande evangelierna.

För att skapa en trovärdig historisk bakgrund till den nya historien om Messias använde sig Hadrianus av Tiberius Alexanders judiska historier som han tidigare hade försökt prångla ut till judarna under den judiske generalen Josephus namn.

Jesus hade uppfyllt alla jahads profetior

Jesus hade enligt det nya evangeliet uppfyllt alla Jesajas profetior genom att bland annat

• vara Messias

• födas av en jungfru och kallas Immanuel

• vara av Davids hus och vara en fredsfurste.

• bli hyllad av vise män från Östern

• bli invigd av en ”röst som ropar från öknen” (Johannes)

• gå på vatten och uppväcka döda.

Andra judiska profetior som Jesus uppfyllde var:

• Stjärnprofetian (4 Mos 24).

• Profetian i Psalm 22 om korsfästningen och lottdragningen om den korsfästes kläder.

• Profeten Mikas profetia om födelsen i Betlehem.

Jesus hade även uppfyllt profetiorna i Enoks bok (1 Enoch) som jahad vördade genom att:

• Jesus var Människosonen som togs upp på ett moln vid sin död.

• Jesus var Människosonen som skulle sitta på sin tron och döma onda och goda vid den stora domen.

• Jesus redan i moderlivet utkorades av ärkeängeln Gabriel som var en av ärkeänglarna i Enoks bok.

Jesus hade varit en renlärig medlem i jahad/chrestiani

De messianska jahad skulle aldrig acceptera historien om att Messias redan hade kommit om han inte hade varit en av dem själva och om han inte hade lytt Mose lag. Hadrianus arbetade därför in den judiska messianska rörelsens filosofi i evangeliet, vilket vi kan se genom att studera det s.k. sektmaterialet från Dödahavsrullarna i Qumran.

• Jesu lärjungar kallas fattiga, ödmjuka och rättfärdiga, precis som i ”sektmaterialet” från Qumran.

•  Jesus och hans grupp utgör, precis som i jahad, en grupp på tolv som leds av en Mästare.

• Jesus och hans grupp lyder ”minsta prick” i den judiska lagen. 

• Jesu församling var de rättfärdiga som skulle få evigt liv medan alla andra var syndare som skulle brinna i den eviga elden tillsammans med djävulen och hans änglar, precis enligt jahads världsbild.

• Jesus hade fått ta emot Guds ande vid dopet i floden Jordan helt enligt jahads stadgar i Församlingsregeln.

• Jesus hade lett heliga måltider där bröd och vin var sakramenten som han som Mästare sträckte ut händerna över och välsignade.

• Jesus hade varit den rättfärdighetens lärare som jahad väntade på.

• Jesus sonade folkets synder genom sitt lidande och död enligt jahads filosofi.

• Jesus hade uppväckt döda och uppstod själv från de döda enligt jahads tro på kroppens återuppståndelse.

• Jesu lärjungar påstods ha varit medlemmar i jahad/chrestiani i form av sicarier och seloter.

Textmaterial från jahad kan till och med direkt ha arbetats in evangeliet. Textavsnitt i 4Q521 från Qumran visar till exempel en slående överensstämmelse med Matt 11:4-6.

Jesus hade fört fram ett fredsbudskap till jahad

Hadrianus lät också Jesus Messias föra fram ett nytt budskap om fred och förlåtelse till jahad. Målet var ju att få dem att sluta kriga mot Rom.

• Utgångspunkten för Hadrianus förkunnelse var att Messias hade fört fram den ursprungligen orfiska läran om Logos som var en kärlekskraft som genomträngde och förenade allt. Detta budskap var ett försök att desarmera den judiska filosofin om gudsfruktan som byggde på hat och avskiljande.

• Hadrianus gjorde sitt evangelium till ett mysterium. Den Fader som Jesus blev ett med var filosofernas Logos och han lovade att sända ut Parakleten som var den Sanningens ande som hyllades i orficismen.

• Hadrianus försökte motverka den judiska uppfattningen om Messias som en krigisk ledare i ett heligt krig mot hedningarna genom att i stället beskriva Jesus som en fredlig filosof och invigd mästare i det orfiska mysteriet.

•  Mysteriet beskrevs som ett bröllop enligt förebild från bl.a. Dionysos mysterium och det fullbordades genom att adepten Jesus blev ett med Fadern enligt förebild från de grekiska mysteriefilosofierna.

• Jesus beskrevs också som en direkt avbild av Pythagoras i form av en långhårig filosof som bar vita kläder, som hade koncipierats av en gudomlig kraft, som undervisade i allegorier till en grupp av lärjungar och i klara ord till en annan, som uppmanade de sina att vända andra kinden till och som förde fram Pythagoras gyllene regel.

Hadrianus skapade en ny kult för Messias

Kejsar Hadrianus skapade en ny kult för Messias och spred sitt nya budskap om fred och försoning, alltså det som numera kallas Diatessaron, i de områden som var mest infekterade av jahads organisation som Rom, Alexandria, Mindre Asien och Judaea.

Vissa messianska judar (de judekristna evjoniterna) lät sig omvändas till den nya varianten av tron på Messias, men de förföljdes av de rättrogna inom jahad.

Den ursprungliga kristendomen utplånades i det tredje judiska kriget men den romerska kristendomen levde vidare

Jahad vägrade till övervägande del att ta emot Hadrianus evangelium om att den Messias som de stred för att bereda vägen för redan hade kommit och varit en filosof och fredsapostel. Simon bar Kochba utropade sig till Messias och kung i ett återupprättat Israel i Judaea år 132. Namnet bar Kochba (stjärnans son) anspelade på att han var den som skulle uppfylla den s.k. stjärnprofetian. 

Kejsar Hadrianus utkämpade ett tredje våldsamt judiskt krig i Judaea mellan åren 132 och 135 mot Simon bar Kochba och hans religiösa krigare. Revolten ledde till att den största delen av den judiska befolkningen utplånades eller fördrevs från området. Jahads militära kamp för att bereda vägen för Messias upphörde nu efter mer än 230 år och de ursprungliga kristna utplånades därmed. 

När Hadrianus dog år 138 hade alltså de ursprungliga kristna (jahad, de judiska chrestiani) utplånats. Däremot fanns Hadrianus nya motkyrka, med det nya evangeliet om Messias som han hade försökt sprida till judarna, kvar.

Händelser

Ca 117 vt

Bevis för att Hadrianus skapade det ursprungliga evangeliet

Att Diatessaron var det ursprungliga evangeliet bevisas av att:

Bevis för att Hadrianus skapade kulten av Jesus

• Det finns inga historiska spår av några kristna församlingarna av den romerska typen före kejsar Hadrinaus regeringstid.  

•  De tidigaste kristna församlingarna av den romerska typen grundades i de områden som var mest infekterade av jahads organisation som Alexandria, Rom, Mindre Asien och Palestina.

• De flesta tidiga kristna kyrkorna vilar på grunden av Mithras helgedomar, både rent konkret i form av arkeologiska lämningar och i form av utformning av sakramenten och kyrkans planläggning. Detta visar att Hadrianus använde sig av den befintliga Mithraskultens organisation för att sprida kulten av Jesus.

Kejsar Hadrianus var den ende som hade motiv för att skapa en ny kult av Jesus som skulle omvända de krigiska jahad till fredliga filosofer i Jesu efterföljd. Motivet var att pacificera jahad och undvika nya judiska krig. Kejsar Hadrianus var den ende som hade medel att skapa en ny kult av Jesus eftersom han var överhuvud för alla Roms kulter och hade full frihet att själv bestämma vilka gudar som skulle dyrkas inom imperiet. Kejsar Hadrianus var den ende som hade tillfälle att sprida evangeliet och kulten av Jesus mellan år 120 och det tredje judiska kriget år 135 eftersom han var kejsare och ensam hade all makt att skapa nya politiska budskap och nya kulter och sprida dem inom imperiet.

Ursprung för myterna i det kristna evangeliet

Benämningen kristna.

Ursprung: Romarnas benämning på de judiska upprorsmännen i jahad.