Det är en stor sanning att varje själ som går ner i en inkarnation har en speciell uppgift. Den skall utvecklas för att ta ytterligare ett steg mot det som hela tiden varit det slutliga målet. Att få förenas med det Gudomliga i all sin glans. En förening som ytterst syftar till att ge människan en gudomlig status, i den mån nu något sådant kan förstås från det jordiska perspektivet.
Att vara ett med Gud innebär att ha tillgång till det gudomliga förrådet av vetande och kunskap. Det kan verka som en liten del av vad man skulle kunna tro att det innebär att vara gudomlig. Men det är den stora nyckeln till allt annat. Att veta är att kunna. Kunskap utan tro är i sin tur bara förgänglighet. Kunskapen kommer till den som är mogen att ta emot den. Den sänds från de Gudomliga nejderna ner till Jordens barn och de har bara att öppna sig och ta emot våra gåvor. (Texten från de Höga Mästarna)
Slutfasen i min andliga utveckling innebar att flera stora utvecklingssteg togs inom en mycket kort tidsperiod i maj 2003. Bara några dagar efter den starka upplevelsen av att jag fick ta emot kraft och kunskap från Yeshe Tsogyal och Guru Rinpoché fick jag uppleva det universella Självets och evolutionens fullbordan i form av trikaya-buddhans förverkligande och medvetandegörande.
Den 11 maj 2003 fick jag uppleva fullbordan och medvetandegörandet av det universella Självet, Trikaya-buddhan. Tri-kaya betyder "tre kroppar".
Jag var inne i buddhan och såg ut genom ögonöppningarna men samtidigt såg jag den gyllene, fantastiskt vackra buddhan utifrån, från ett mentalt plan utanför och ovanför buddhan. Jag såg att ett starkt gyllene ljus trängde ut genom buddhans ögonöppningar och jag visste att det var mitt eget ljus. Buddhan var en ihålig staty av levande guld och det ljus som fyllde hela dess kropp och strålade ut genom ögonöppningarna var summan av all glädje och kärlek som min egen själ hade samlat på sig genom hela sin utveckling under många liv på jorden. Det medvetande som såg på buddhan ovanifrån var mitt eget medvetande men det var ett mycket högt och helt opersonligt sinne. Buddhan var jag, men inte det vanliga jordiska jaget med dess personlighet utan ett överjordiskt jag som var oerhört mycket större. Omedelbart efteråt beskrev jag upplevelsen på följande sätt i min dagbok.
Skeendet började med att jag såg ett starkt violett sken/form. Jag visste att jag aldrig sett just denna färg inom mig förut.
Sedan såg jag ett gyllene buddhahuvud inifrån, jag var alltså där inne. Buddhan var fantastiskt lysande, gyllene, underbart vacker, obeskrivlig i ord. Det var som en mask eller ihålig staty, jag var inne i den och tittade ut genom ögonöppningarna. Jag såg samtidigt inifrån och utanför. Det var en speciell sak i pannan. Det liknade en kon, väldigt dyrbar, guld, juveler. Buddhan hade den där opersonliga kvalitén som synen av det gudomliga den 7/7 2001. Levande guld. Medvetenhet men inte personlighet. Men det var mitt eget ljus som lyste ut från insidan av buddhahuvudet. Ljuset som strålade ut genom ögonhålorna. (11/5 2003)
Upplevelsen av buddhan skedde alltså både inifrån. på Självets eget plan, och utifrån, från Logos plan.
Direkt efter upplevelsen av trikaya-buddhan fick jag vara med om en stark tantrisk gruppinitiation eller invigning. Detta skedde i form av en förening och kraftöverföring i en grotta som liknade en livmoder. Jag fick veta att man förr i tiden hade genomfört liknande invigningar på primitiva sätt och använt droger, men nu var allt modernt och rent och vi lyftes upp helt automatiskt.
Jag var plötsligt i en ny upplevelse av att vi var någonstans, vi skulle få se en sevärdhet, det var en guidad tur. Det som visades var en gammal grotta, men nu var den modern. Man såg den på något sätt i genomskärning. Tidigare hade människor krupit upp till grottan genom en gång, men vi åkte hiss. Vi lyftes upp på en plattform. Jag förstod att grottan använts av ”hippies” som varit där och fått hallucinationer. Nu när jag skriver tror jag att det handlade om forntida kulter. (Soma=drog.) Till min förvåning skulle också vi sova i grottan, men nu var det ljust och luftigt. Luften skulle vara ovanligt välgörande, p.g.a. överskott på ozon tror jag. Plötsligt kom en signal om att nu var det dags! Nu skulle vi förenas! Den var lite vek, höll på att vika sig, men kom i alla fall in. Kärlek utan sexuell laddning. Det var verkligen som om strömmen slogs på. Det var strömmen som slogs på! En enorm kraft! (11/5 2003)
Jag upplevde att vi var fem själar på den personliga nivån som invigdes och att vår samlade kraft behövdes för att matcha fem krafter på den andliga nivån, på Självets nivå. Det som hände slöt verkligen kedjan mellan universums yttersta poler, från det högsta gudomliga medvetandet som upprätthåller universum med sin andliga och materiella dimension, via det fullkomnade universella Självet och ner till det mänskliga medvetandet på den materiella nivån. Resultatet av denna sammankoppling av kraft blev att medvetandet kunde ta steget ut från universum och återvända till Alltet, till urtillståndet före universums uppkomst i Big Bang.
Enligt undervisningen till De Fem var evolutionens utgångspunkt och mål ett och detsamma, det gudomliga Alltet. Det gudomliga är ofattbart, gränslöst och formlöst men kan symboliseras med en cirkel.
En mycket stark upplevelse illustrerade buddhans uppgift att verka som en kanal för den gudomliga kraften och som en lärare som förmedlar den universella läran. I upplevelsen fanns en beskrivning av hur buddhan är förbunden med kanalen mellan den materiella och den andliga dimensionen som finns i universums centrum. Jag hörde ordet ”dharma-dhatu” som jag senare upptäckte betyder den universella sanningen, den universella läran, och jag förstod att det handlade om den lära jag skulle förmedla. Omedelbart efteråt skrev jag följande.
Jag vaknade klockan 24.00 och tänkte gå upp och träna. I samma sekund fick jag kontakt med L och jag kände att vi alla var i kontakt. Jag såg en kvinnlig lärare. Trikaya-buddhan sänktes ner. Jag hörde orden lagen, dharma, och ett enormt gyllene hjul av vitt guld skapades i Universum. Det slungades på något sätt ut från Jorden och var kolossalt, det strålade ut över hela Universum som ett enormt fyrverkeri. Hjulet verkade hamna med sitt nav i centrum av Universum. Jag var i mitten. Jag hörde orden ”Trisong Detsen. Rymdens och himlens moder.” I det samma kände jag att jag växte upp till centrum av Universum i form av den gyllene buddhan. En enormt stark känsla av kraft, styrka, utvaldhet. Vi var alla i kontakt, jag frågade L, ”lever du?”. Jag fick någon slags signal om att det var OK. En oerhört stark kraft började strömma igenom mig, ut över Universum genom ekrarna i hjulet. Det fortsatte i en andra våg av något svagare kraft, kanske mer ut över Jorden. Dharma-Dhatu, rymdens och himlens moder. Tack Gode Gud för allt. Amen. (28/6 2003, kl 00.09)
Orolig natt. Plötsligt förstod jag att jag var Ananda, och i detsamma satte min själ av hemåt. Men på gränsen möttes jag av ett stort stopptecken. Bredvid var en skylt med en text som började ”Vi älskar dig men du måste bli kvar”. Jag minns inte fortsättningen som antagligen handlade om hur länge jag skulle bli tvungen att stanna kvar. (17/7-2003)
Den allra sista insikten handlade om att ”jag är Ananda”. Detta är det slutliga självmedvetandet och den slutliga självkännedomen som hela utvecklingen har strävat efter att skapa. Vi är alltså en del av det gudomliga Självet och denna insikt befriade min själ som genast började ta sig hem till sitt ursprung. Jag fick dock ett meddelande om att jag hade fler uppgifter att utföra och att jag var tvungen att stanna kvar i den materiella dimensionen så länge. Dessa uppdrag visade sig bland annat handla om att dokumentera mina upplevelser av evolutionens fullbordan och att finna sanningen om vilka som egentligen skapade Tanak, Bibeln och Koranen och varför de gjorde det.