Omkring år 140 fvt var den slutliga versionen av Tanak, som kallas Gamla Testamentet i den kristna Bibeln, klar. Nu började den filosofi om gudsfruktan, avskiljande och heligt krig som Simon Mackabeus hade finslipat att spridas bland det nya folket.
Simon Mackabeus hade avsett att profetiorna om den gudomligt utsedde prästkungen Messias i Jeremias och Jesajas böcker skulle tolkas som att de gällde honom själv och hans ättlingar.
Men, som man kan se av det s.k. sektmaterialet i Dödahavsrullarna från Qumran, började delar av folket så småningom att i stället vänta på att profetiorna om Messias skulle infrias av en gudomlig kraft. En grupp avskilde sig från det regerande partiet i Jerusalem omkring år 100 fvt. De kallades fariseer (de avskilda) och kallade sig själva jahad, församlingen.
Denna fundamentalistiska religiösa rörelse var de ursprungliga kristna. De krigade för att bereda vägen för Messias i mer än 200 år tills de slutligen utplånades i det tredje judiska kriget som rasade mellan åren 132 och 135 vt.
I samband med att kriget mot Rom startade år 66 placerade sicarierna, som en gren av jahad kallades, både böckerna från templet i Jerusalem och sitt eget bibliotek i grottor i Qumran.
I det egna biblioteket fanns texter ända från jahads uppkomst runt år 100 fvt, bland annat den första Församlingsregeln (1QS), och fram till det första kriget mot romarna.
Rullarna från templet och jahads bibliotek låg dolda i grottorna fram till år 1947 när de upptäcktes, och så småningom kom att ge insikt om både tillkomsten av Tanak/GT och om jahads (de första kristnas) filosofi. Dessa texter kallas numera för Dödahavsrullarna.
Från Dödahavsrullarna kan man se att jahads filosofi kännetecknades av att de:
• trodde på en gudomlig kraft i form av Messias som ledde dem
• såg sig själva som Guds utvalda folk och ljusets söner
• såg alla andra som mörkrets söner och syndare som leddes av Belial (Satan) och skulle dömas att brinna i den eviga elden
• inte var tillåtna att ha någon kontakt med sådana som uteslutits från församlingen
• använde sig av dop i vatten för rening och förening med den heliga anden
• bildade grupper om tolv som leddes av en mästare
• delade heliga måltider där bröd och vin var sakramenten som mästaren/prästen sträckte ut händerna över och välsignade
• trodde på den fysiska kroppens återuppståndelse
• hellre dog som martyrer än kompromissade med de religiösa lagarna
• trodde på ett sista stort krig som skulle bereda vägen för Messias ankomst till jorden och ett evigt gudsrike med Jerusalem som centrum
• ansåg att de levde i den yttersta tiden före detta apokalyptiska krig och Messias ankomst
• avslutade sina böner med ”Amen”.
Jahad strider mot mackabéerna och Herodes
Ca 140 fvt
• De krigare som utkämpade det heliga kriget för att bereda vägen för Messias under mer än tvåhundra år kallades bland annat för jahad, hasidéer, fariséer, nazaréer, sicarier och seloter. Men de tillhörde alla samma långlivade rörelse som romarna enligt Tacitus och Suetonius kallade chrestiani.
• De texter som gömdes i grottorna i Qumran består av två huvudgrupper: dels alla bibliska texter från Tanak (Gamla Testamentet) förutom Esters bok och dels det s.k. sektmaterialet.
• Det s.k. sektmaterialet innehåller dokument som ger en bild av församlingens (jahads) filosofi och uppbyggnad från omkring år 100 fvt och ända fram till tiden just före det första judiska kriget som startade år 66 vt.
• Eftersom de bibliska texterna och det s.k. sektmaterialet blandades i de olika grottorna i Qumran bör det ha placerats där samtidigt och av samma grupp och det bör ha skett just före det första judiska krigets utbrott.
• De enda som hade motiv att gömma biblioteket från templet i Jerusalem tillsammans med jahads bibliotek i Qumran år 66 var sicarierna (jahad), som värderade de heliga böckerna högre än sitt eget liv och som ville skydda dem inför det sista apokalyptiska kriget mot romarna som man de själva förberedde. Sicarierna (jahad) var också de enda som hade medel och tillfälle att gömma biblioteket från templet i Jerusalem tillsammans med jahads bibliotek i Qumran. De hade makten i templet ett tag under Manahems tid som ledare och kunde då lägga beslag på böckerna där, de hade naturligtvis tillgång till sitt eget bibliotek, och de hade ett starkt fäste i Qumran under den aktuella tiden.
• Jahads texter från Qumran visar att jahad stred för att förverkliga precis de profetior i form av Stjärnprofetian, Jesajas profetia (1QaIsa) och Psalm 22 som Jesus sedan påstås ha uppfyllt till punkt och pricka i det kristna evangeliet.
• Jahads texter från Qumran visar att de hade precis samma tro som sedan fördes vidare inom den romerska kristendomen och eftersom de föregick den romerska kristendomen med mer än 200 år var de de första kristna.